Stadsbyggnadsdialogen – Del 18 – Slutsatser och utvecklingsbehov

Detta blogginlägg är en del i en sammanhållen serie blogginlägg som redovisar kunskap som framkommit inom nätverket Stadsbyggnadsdialogen. Föreningen för samhällsplanering (FFS) har varit med och hjälpt till och dokumenterat nätverkets aktiviteter och hjälper nu till med att sprida erfarenheterna på olika sätt. Läs mer om bakgrund, syfte och vilka som ingått i nätverket Stadsbyggnadsdialogen i det inledande blogginlägget här. Där framgår också hur vi lagt upp denna serie om totalt 19 stycken blogginlägg.    

Blogginlägg 18 redovisar nätverkets slutsatser och identifiering av utvecklingsbehov.

Slutsatser och utvecklingsbehov

Nätverkets slutsats är att dialogprocesser behöver påbörjas i tidigare skeden än vad som ofta sker idag och föras kontinuerligt. Dock behövs mer kunskap och forskning kring hur en genuin stadsdialog i tidiga skeden kan föras och vilka effekter och resultat tidiga dialoger kan ge.

Nätverkets förslag på konkreta insatser:

 Öka medvetenheten brett men särskilt hos politiker om delaktighetens och dialogens avgörande betydelse för att minska städers och samhällens sårbarhet i en globaliserad och samtidigt lokal värld.

 Tydliga uppdrag från politiken om kontinuerlig dialog i tidigare skeden. För att det ska vara möjligt att föra en meningsfull och kvalitativ dialog behövs politisk prioritering samt anpassade resurser i form av tid, kompetens och ekonomi.

 Tydliggör politikers roll och tjänstemannens roll i arbetet med dialog. Samordna planeringsarbetet med en kommunikationsplan som identifierar och tydliggör roller, insatser och tajming för politiker respektive tjänstemän.

 Låt planeringsfrågor, stadsbyggnadsfrågor men även landsbygdsfrågor ta mer plats i hela kommunen, bland alla förvaltningar och inte utifrån separata förvaltningsavdelningar. Utveckla en större helhetssyn i tidiga skeden. Det handlar om hela kommunen och stadens utveckling. Utveckla tvärsektoriella arbetssätt, öka kunskapsdelning och koppla arbetet till kommuners styrning och organisation.

 För att engagera fler och nå fler samhällsgrupper behövs en kvalitets- och kunskapshöjning gällande de verktyg som all kommunikationsplanering utgår ifrån: målgruppsanalys och budskapsformulering. Detta i syfte att lägga en grund för planering av hur man för dialog (tydliga ramar och förhållningssätt), med vilka (breddning eller tydliggörande av målgrupper) och på vilket sätt (metod).

 Tydliggör förutsättningarna i de möten och samtal som förs med medborgare och andra aktörer. Bjud inte in till dialog om det är en information eller konsultation. Är det en dialog eller en konsultation? Eller till och med medbestämmande?

 Planerare bör klargöra sin egen roll och expertkompetens och därmed också utveckla sin förmåga att ta in och samarbeta med andra kompetenser och yrkesroller. I många fall kan planeraren behöva experthjälp för till exempel processledning eller medling.

Forskningsbehov som nätverket har identifierat

Mistra Urban Futures har som en följd av nätverkets arbete och identifierade kunskapsluckor inlett en kartläggning av befintlig forskning på området. Mistra Urban Futures avser att fortsätta detta arbete tillsammans med forskare och praktiker för att utveckla kunskap baserad på forskning.

 Vad ger den tidiga dialogen för värden i form av t.ex. tidsåtgång, sociala kvaliteter i det byggda, tillfredsställelse över deltagandet hos medborgarna, social hållbarhet, tillit, demokratistärkande, förändringsbenägenhet bland deltagarna, representativitet och delaktighet.

 Kan man dra generella slutsatser av uppföljning och följeforskning av redan utförda medborgardialoger i specifika projekt?

 I uppföljning av projektdialoger behövs mer samlad kunskap kring frågor som val av metod som konsekvens av tidigare arv av dialoger och processer, hur syftet med dialogen har formulerats för deltagarna, hur återkoppling har skett samt hur politiska beslut före och under dialogprocessen påverkar dialogens resultat med mera.

Stadsbyggnadsdialogen – Del 17 – Rundabordsamtal om nätverkets förslag till slutsatser

Detta blogginlägg är en del i en sammanhållen serie blogginlägg som redovisar kunskap som framkommit inom nätverket Stadsbyggnadsdialogen. Föreningen för samhällsplanering (FFS) har varit med och hjälpt till och dokumenterat nätverkets aktiviteter och hjälper nu till med att sprida erfarenheterna på olika sätt. Läs mer om bakgrund, syfte och vilka som ingått i nätverket Stadsbyggnadsdialogen i det inledande blogginlägget här. Där framgår också hur vi lagt upp denna serie om totalt 19 stycken blogginlägg.    

Blogginlägg 17 redovisar några reflektioner som uppstod vid ett ”runbordsamtal” den 12/10 där nätverket hade bjudit in ett antal olika aktörer för att testa sina idéer och förslag till slutsatser kring medborgardialoger i tidiga skeden.

Sammanfattning av rundabordssamtal

– Medborgardialogen behöver sättas in i sitt sammanhang: En kontinuerlig dialog om hela staden och dess människor och företag. Människor vill vara med och påverka sin livsmiljö/livssituation och därmed sin stad. Huvudslutsats: Dialogen är inte en enda aktivitet, det är ett levande pågående samtal. Så länge samtalet pågår så länge lever staden. Se samtalet som en del i stadens innovationsprocess.

– Samtalet handlar ytterst om stadens överlevnad, men också om dess samspel med sin omgivning. Dialogen i Sverige handlar både om utveckling av vissa städer och avveckling av andra städer. I samtliga dessa fall behövs en dialog på djupet.

– Vi måste oftare inledningsvis ställa oss frågan: Varför ska vi göra en medborgardialog?

– Medborgardialogen måste, om den ska genomföras, vara genuin/äkta.

– Vi måste prova nya former som inkluderar fler målgrupper än de som idag är aktiva. Behöver kanske inte betyda att nödvändigtvis fler som deltar.

– Politikernas roll. Där man når framgång där är politiken aktivt. De ska vara med och formulerar vision mm. De måste inse allvaret i att lyssna och att leverera tillbaka.

Några utmaningar:

o Medinflytande är svårt i en representativ demokrati.

o Svårighet att få med unga och barn, men nödvändigt. De unga finns här idag och de ska vara med och påverka nu.

o Annan kultur bakgrund deltar mindre. Man måste inkludera dem för att bygga kunskap.

Framgångsrespekt.

o Vikten av att ta på medborgarhatten. Exemplet med 3D kartor. Respekt skapar respekt tillbaka.

Stadsbyggnadsdialogen – Del 16 – Sammanfattning: Tvärsektoriellt arbetssätt

Detta blogginlägg är en del i en sammanhållen serie blogginlägg som redovisar kunskap som framkommit inom nätverket Stadsbyggnadsdialogen. Föreningen för samhällsplanering (FFS) har varit med och hjälpt till och dokumenterat nätverkets aktiviteter och hjälper nu till med att sprida erfarenheterna på olika sätt. Läs mer om bakgrund, syfte och vilka som ingått i nätverket Stadsbyggnadsdialogen i det inledande blogginlägget här. Där framgår också hur vi lagt upp denna serie om totalt 19 stycken blogginlägg.    

Blogginlägg 13-16 redovisar nätverkets sammanfattning av olika iakktagelser kring medborgardialoger. I detta inlägg om behovet av ett tvärsektoriellt arbetssätt.

Tvärsektoriellt arbetssätt

Hållbar stadsutveckling kräver samverkan över sektorsgränserna redan i tidiga skeden. Idag saknar de flesta kommuner en sådan integrerad, tvärsektoriell samverkan och en systematiserad och strukturerad kunskapsdelning inom kommunernas olika förvaltningar är många gånger bristfällig. Kommunala förvaltningar som till exempel socialförvaltningen och skolförvaltningen har en dialog med medborgarna som inte direkt rör stadens utveckling men som ändå kan ge viktig kunskap om medborgarnas behov och önskemål. Diskussionen om tvärsektoriellt arbetssätt kopplar till övergripande frågor om ledarskap, strategier, struktur och organisation och om det politiska ansvaret när en fråga utvecklats till dialog hos fackförvaltningarna, såsom tidigare tagits upp i avsnittet om rollfördelningen politiker och tjänstemän.

Exempel på att intern kunskapsdelning och dialog mellan de egna tjänstemännen på olika förvaltningar är viktig visar följande exempel. Som förberedelse inför ett nytt utvecklingsprojekt i Rosengård i Malmö träffades tjänstemännen vid de berörda förvaltningarna under ett år för att diskutera projektet. Det visade sig inledningsvis att de olika förvaltningarna förde ut olika budskap parallellt. Samtalen ledde till att tjänstemännen formade en gemensam bild och ett gemensamt budskap. Exemplen visar också vikten av att förtydliga innebörden och genomförandet av dialog med medborgarna. Ett annat exempel där man har tydliggjort detta är i Göteborg där verksamheten S2020 har lett till en ökad samverkan om stadsutveckling över förvaltningsgränserna. Ett tiotal stadsdelar i Göteborg har också fått en förtydligad roll i samhällsplaneringen. De ska systematisera sina sociala och lokala erfarenheter utifrån sina verksamheter och befolkningsansvaret. Denna kunskap ska utgöra underlag i samhälls- och stadsutvecklingsprocesserna i staden. Stadsdelsnämnderna har i sin nya roll möjlighet att hålla en kontinuitet i dialogerna med stadens invånare, koppla detta till andra projekt och processer som pågår samt initiera utökade medborgardialoger vid behov.

Stadsbyggnadsdialogen – Del 14 – Sammanfattning: Representativitet

Detta blogginlägg är en del i en sammanhållen serie blogginlägg som redovisar kunskap som framkommit inom nätverket Stadsbyggnadsdialogen. Föreningen för samhällsplanering (FFS) har varit med och hjälpt till och dokumenterat nätverkets aktiviteter och hjälper nu till med att sprida erfarenheterna på olika sätt. Läs mer om bakgrund, syfte och vilka som ingått i nätverket Stadsbyggnadsdialogen i det inledande blogginlägget här. Där framgår också hur vi lagt upp denna serie om totalt 19 stycken blogginlägg.    

Blogginlägg 13-16 redovisar nätverkets sammanfattning av olika iakktagelser kring medborgardialoger. I detta inlägg:
– Representativitet – en viktig demokratiaspekt
– Medborgardialoger och representativ demokrati

Representativitet – en viktig demokratiaspekt

En fråga som uppmärksammades och diskuterades mycket på nätverksträffarna var frågan om representativitet. Samråd och medborgardialoger har i många fall en tendens att bli odemokratiska i bemärkelsen att deltagarna inte är representativa för samhället eller området. Ofta domineras ett samråd av medelålders, svenskfödda, föreningsvana män. Detta trots att ambitiösa försök ofta görs för att nå fler grupper genom öppet hus, enkäter, Charetter och fokusgrupper.

Som planerare är det därför viktigt att fundera över vilka man når i samtalen, och därmed också vilka som inte är representerade. I detta resonemang ingår också frågan om vilkas röster som är viktiga att lyssna på. Om ett centrum vid en pendeltågsstation ska utvecklas, vems röst är mest värd? Är det de direkt berörda, de som bor närmast, de som känner att centrumet skulle behöva ett lyft, pendlare eller damen i pressbyrån? Alla har röster. I en dialog ska alla röster väga lika, oavsett deltagarnas status och inkomst. Det är viktigt att öka och förbättra representativiteten och vara medveten om vilka grupper som saknas vid dialogtillfället. Nätverket ser ett behov av att ytterligare problematisera kring frågor om inflytande och det demokratiska värdet av medborgardialoger.

Medborgardialoger och representativ demokrati

Sverige har ett system med folkvalda politiker, som representerar befolkningen. En stads eller kommuns utveckling är komplexa frågor och det är kommunfullmäktige som fattar beslut om översiktsplaner och principiellt viktiga detaljplaner. All form av stadsutveckling handlar om att hantera konflikter. Politikens uppgift kan vara att ge ramar för vad som är politiskt möjligt. En bra dialog kan bidra till att lyfta upp och belysa svåra frågor. Emellertid är ett av kriterierna för en dialog att de samtalande parterna är öppna för att lyssna och låta sig förändras av de andra.

Ett dialogmöte ska, till skillnad från debatter eller informationsmöten, ge möjlighet att utbyta tankar och resonera tillsammans. För att det ska vara bli en genuin dialog förutsätts därmed jämbördiga relationer där resultatet inte är givet. Dialog kan då inte bara handla om att samla in eller att få delge sina synpunkter, att få säga ja eller nej till givna förslag. En dialog ska ge medborgaren möjlighet att vara med och axla helheten, att ta sitt medborgerliga ansvar. Det är därför viktigt att politiker och tjänstemän lyssnar. Men det är inte självklart demokratiskt om politiker följer inkomna synpunkter – även om dessa kommer från en relativt representativ grupp för området – utan att själva ta ställning till vad som sammantaget är bäst för kommunen/staden. Medborgargrupper har vare sig mandat eller ansvar för att representera alla kommuninvånares bästa, men det har politikerna. Nätverket diskuterade vikten av att tjänstemän också lägger tid på att informera och engagera ansvariga politiker. Kanske är det så att kommunfullmäktige är bästa fokusgruppen? Det finns ett behov både hos tjänstemän och politiker att fördjupa kunskapen i dessa frågor och särskilt uppmärksamma politikers och tjänstemäns intention med medborgardialog. Till exempel så kan principerna för medborgardialog behöva utvecklas, bland annat med avseende på vem eller vilket politikområde som beslutar om dialog ska genomföras, vem som avgör vad som är av intresse för medborgarna, vem som utför och hur resultatet tas omhand. Innebörden av begreppen dialog och medborgare kan också behöva uppmärksammas tydligare. Dialogbegreppet används ofta i sammanhang som inte är dialog.

För kommunikationen med medborgarna och invånarna är som tidigare nämnts viktig ur flera aspekter. Medborgardialoger kan förutom att ge ett bredare beslutsunderlag i planeringsprocesser också leda till ökad kunskap om planeringsprocessen, stärka det sociala kapitalet, till exempel genom ökad tillit mellan boende i ett område och stärkt ansvarstagande för gemensamma angelägenheter. Genom att arbeta aktivt för att få till bättre former där bredare grupper av invånare inkluderas kan man säga att det finns en potential i att medborgardialoger kan vara ett sätt att komplettera och stärka den representativa demokratin.

Barn och unga har inte tillgång till den representativa demokratin, de har ingen rösträtt men är likväl medborgare. Om man menar allvar med att unga ska vara med och forma samhället behöver även denna fråga lyftas. Det innebär att det måste finnas kunskap om och utarbetade arbetssätt för hur barnets åsikter och erfarenheter på bästa sätt kan inhämtas. Vilka skyldigheter har politiken och förvaltningarna när det gäller att göra barn och unga delaktiga i demokratiska samtal och beslut som fattas mellan valen? Vilka former för deltagande är tillgängliga och lämpliga för unga? Hur kan en organisation som tar hand om dessa frågor se ut?