Stadsbyggnadsdialogen – Del 14 – Sammanfattning: Representativitet

Detta blogginlägg är en del i en sammanhållen serie blogginlägg som redovisar kunskap som framkommit inom nätverket Stadsbyggnadsdialogen. Föreningen för samhällsplanering (FFS) har varit med och hjälpt till och dokumenterat nätverkets aktiviteter och hjälper nu till med att sprida erfarenheterna på olika sätt. Läs mer om bakgrund, syfte och vilka som ingått i nätverket Stadsbyggnadsdialogen i det inledande blogginlägget här. Där framgår också hur vi lagt upp denna serie om totalt 19 stycken blogginlägg.    

Blogginlägg 13-16 redovisar nätverkets sammanfattning av olika iakktagelser kring medborgardialoger. I detta inlägg:
– Representativitet – en viktig demokratiaspekt

– Medborgardialoger och representativ demokrati

Representativitet – en viktig demokratiaspekt

En fråga som uppmärksammades och diskuterades mycket på nätverksträffarna var frågan om representativitet. Samråd och medborgardialoger har i många fall en tendens att bli odemokratiska i bemärkelsen att deltagarna inte är representativa för samhället eller området. Ofta domineras ett samråd av medelålders, svenskfödda, föreningsvana män. Detta trots att ambitiösa försök ofta görs för att nå fler grupper genom öppet hus, enkäter, Charetter och fokusgrupper.

Som planerare är det därför viktigt att fundera över vilka man når i samtalen, och därmed också vilka som inte är representerade. I detta resonemang ingår också frågan om vilkas röster som är viktiga att lyssna på. Om ett centrum vid en pendeltågsstation ska utvecklas, vems röst är mest värd? Är det de direkt berörda, de som bor närmast, de som känner att centrumet skulle behöva ett lyft, pendlare eller damen i pressbyrån? Alla har röster. I en dialog ska alla röster väga lika, oavsett deltagarnas status och inkomst. Det är viktigt att öka och förbättra representativiteten och vara medveten om vilka grupper som saknas vid dialogtillfället. Nätverket ser ett behov av att ytterligare problematisera kring frågor om inflytande och det demokratiska värdet av medborgardialoger.

Medborgardialoger och representativ demokrati

Sverige har ett system med folkvalda politiker, som representerar befolkningen. En stads eller kommuns utveckling är komplexa frågor och det är kommunfullmäktige som fattar beslut om översiktsplaner och principiellt viktiga detaljplaner. All form av stadsutveckling handlar om att hantera konflikter. Politikens uppgift kan vara att ge ramar för vad som är politiskt möjligt. En bra dialog kan bidra till att lyfta upp och belysa svåra frågor. Emellertid är ett av kriterierna för en dialog att de samtalande parterna är öppna för att lyssna och låta sig förändras av de andra.

Ett dialogmöte ska, till skillnad från debatter eller informationsmöten, ge möjlighet att utbyta tankar och resonera tillsammans. För att det ska vara bli en genuin dialog förutsätts därmed jämbördiga relationer där resultatet inte är givet. Dialog kan då inte bara handla om att samla in eller att få delge sina synpunkter, att få säga ja eller nej till givna förslag. En dialog ska ge medborgaren möjlighet att vara med och axla helheten, att ta sitt medborgerliga ansvar. Det är därför viktigt att politiker och tjänstemän lyssnar. Men det är inte självklart demokratiskt om politiker följer inkomna synpunkter – även om dessa kommer från en relativt representativ grupp för området – utan att själva ta ställning till vad som sammantaget är bäst för kommunen/staden. Medborgargrupper har vare sig mandat eller ansvar för att representera alla kommuninvånares bästa, men det har politikerna. Nätverket diskuterade vikten av att tjänstemän också lägger tid på att informera och engagera ansvariga politiker. Kanske är det så att kommunfullmäktige är bästa fokusgruppen? Det finns ett behov både hos tjänstemän och politiker att fördjupa kunskapen i dessa frågor och särskilt uppmärksamma politikers och tjänstemäns intention med medborgardialog. Till exempel så kan principerna för medborgardialog behöva utvecklas, bland annat med avseende på vem eller vilket politikområde som beslutar om dialog ska genomföras, vem som avgör vad som är av intresse för medborgarna, vem som utför och hur resultatet tas omhand. Innebörden av begreppen dialog och medborgare kan också behöva uppmärksammas tydligare. Dialogbegreppet används ofta i sammanhang som inte är dialog.

För kommunikationen med medborgarna och invånarna är som tidigare nämnts viktig ur flera aspekter. Medborgardialoger kan förutom att ge ett bredare beslutsunderlag i planeringsprocesser också leda till ökad kunskap om planeringsprocessen, stärka det sociala kapitalet, till exempel genom ökad tillit mellan boende i ett område och stärkt ansvarstagande för gemensamma angelägenheter. Genom att arbeta aktivt för att få till bättre former där bredare grupper av invånare inkluderas kan man säga att det finns en potential i att medborgardialoger kan vara ett sätt att komplettera och stärka den representativa demokratin.

Barn och unga har inte tillgång till den representativa demokratin, de har ingen rösträtt men är likväl medborgare. Om man menar allvar med att unga ska vara med och forma samhället behöver även denna fråga lyftas. Det innebär att det måste finnas kunskap om och utarbetade arbetssätt för hur barnets åsikter och erfarenheter på bästa sätt kan inhämtas. Vilka skyldigheter har politiken och förvaltningarna när det gäller att göra barn och unga delaktiga i demokratiska samtal och beslut som fattas mellan valen? Vilka former för deltagande är tillgängliga och lämpliga för unga? Hur kan en organisation som tar hand om dessa frågor se ut?

Annonser


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s