Stadsbyggnadsdialogen – Del 8 – Forskarperspektiv: Lars Westin

Detta blogginlägg är en del i en sammanhållen serie blogginlägg som redovisar kunskap som framkommit inom nätverket Stadsbyggnadsdialogen. Föreningen för samhällsplanering (FFS) har varit med och hjälpt till och dokumenterat nätverkets aktiviteter och hjälper nu till med att sprida erfarenheterna på olika sätt. Läs mer om bakgrund, syfte och vilka som ingått i nätverket Stadsbyggnadsdialogen i det inledande blogginlägget här. Där framgår också hur vi lagt upp denna serie om totalt 19 stycken blogginlägg.    

Blogginlägg 8-12 redovisar olika forskares perspektiv på medborgardialoger. Dokumentationen i detta inlägg baserars på en presentation av Lars Westin, professor i regionalekonomi och verksam vid Centrum för regionalvetenskap (CERUM) på Umeå Universitet. Lars Westin deltog vid Stadsbyggnadsdialogens nätverksmöte i Umeå den 28 oktober 2011.

Dialogen om staden bygger socialt och ekonomiskt kapital

Staden är en social organism, där diskussionen om dess historia, nu- och framtid är något helt avgörande. En dialog om staden mellan olika aktörer bygger kunskap och skapar kontakter, det vill säga bygger socialt/humant/kulturellt kapital. Denna dialog skapar en insikt om vilka stadens utvecklingsbehov är, vilket i sin tur kan leda till reala investeringar som på sikt bygger det för staden så viktiga fastighetskapitalet. Dialoger och diskussioner om staden bygger därmed både socialt och ekonomiskt kapital, vilket står för en betydande del i stadens sociala och ekonomiska hållbarhet.

I Umeå har debatten om stadens utveckling pågått länge – den intensifierades efter branden 1888. Begreppen för att karaktärisera staden har varit många: Militärstad, Skolstad, Administrativ centrum, Björkarnas stad, Universitetsstad, Det röda Umeå, Veganstaden, Kulturstad. Staden har inte alltför sällan dragit till sig utopister, radikala och frisinnade. Det är just dessa svängningar och denna typ av diskussioner om vad staden ska vara som bygger olika former av kapital. I jämförelse med många andra norrländska städer har Umeå idag ett starkt fastighetskapital. Många norrländska städer omges av stora naturresurstillgångar, men man behöver idag inte bo i Norrland för naturresursernas skull. Norrland och Sverige som helhet skulle lika gärna kunna fungera som oljeplattformar. Behövlig arbetskraft kan flygas in från Centraleuropa. ”Gruvor” skapar idag av nödvändighet inga nya städer – som de gjorde under Kirunas tid då kommunikationsmöjligheterna var mycket sämre. Städer handlar istället om att få till ett attraktivt värdeskapande, där dialogen har en central roll som genererare av ett socialt och kulturellt kapital. Delaktighet är en viktig nyckel till hållbar stadsutveckling.

Lars Westin

Lars Westin

Många aktörer och diskussioner – nya former för med- och strukturskapande behövs

Viktiga aktörer i diskussionen om stadens framtid är boende, företagare och fastighetsägare. De har alla på sitt sätt ”investerat” i staden och vill få en avkastning på sin investering. De har tagit olika stor risk men vill alla få en kollektiv nytta i form av en attraktivare stad. Eftersom dialoger bygger ekonomiska värden och skapar attraktivare städer är det viktigt att skapa och vidmakthålla olika arenor där diskussionen om stadens då-, nu- och framtid kan ske. En kommunal organisation har dock inte resurser och bör inte heller vara med överallt i dessa samtal.

Kommunala dialogers upplägg är ofta ojämlika. Det är kommunen som bjuder in till medborgardialoger vilket innebär att de också bestämmer ramarna för dessa samtal. Vi behöver komma bort från det uppifrån styrda och istället bilda nya organisationer för med- och strukturskapande. Kommunen är bara en av alla stadens intressenter men oftast den som har och tar initiativet. Privata fastighetsägarna saknas ofta i dialogen i de mindre städerna. När de hörs är det dessvärre ofta endast utifrån ett kortsiktigt egenintresse. Men undantag finns.

Boende kan föra dialog genom att bilda opinion för olika investeringar eller konsumtion, vilket är tämligen riskfritt eftersom de enbart investerar tid och inte egna pengar i sina processer. Kommunerna kan bli bättre på att samverka med lokala intressen. På landsbygden finns det exempelvis ofta samfälligheter som t.ex. vägföreningar där människor möts och för en diskussion om utvecklingsfrågor. I staden finns det inte liknande mötesformer baserade på samverkande fastighetsägare, som på landsbygden. Så hur möter man sina grannar i staden? Ett exempel är att bygga vidare på de föreningar som finns för stadsodling. I Umeå finns det också många alternativföreningar som exempelvis musikrörelse och veganrörelse. Men eftersom detta är en del i att bygga ekonomiska värden så måste man då också se över former för insatser och för avkastning. Hur ska föreningar/aktivister ersättas för att vara med och bygga stadens sociala kapital som är till nytta för alla aktörer? Det handlar om att synliggöra deras resultat, vilket idag är mycket avgörande för exempelvis ungdomars engagemang. Staden blir aldrig rättvis, men diskussionen om utnyttjandet av stadens kommuner och deras skatteintäkter måste utgå ifrån den demokratiska principen om ”en person, en röst”, oberoende av olika kapitaltillgångar hos den enskilde skattebetalaren.

Medborgardialoger ska givetvis fortsätta att föras och uppmuntras och insikten om att de ingår i ett större uppdrag om att bygga sociala och ekonomiska värden behöver öka.

Annonser


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s