FFS remissvar på Boverkets förslag till Vision för Sverige 2025

Boverket har inbjudit till att lämna synpunkter på verkets förslag till Vision Sverige 2025. Mer information om Boverkets förslag finns att ta del av här. Föreningen för samhällsplanering (FFS) har vid lokala möten och i föreningsstyrelsens behandlat förslaget och vill föra fram följande synpunkter.

Allmänt

Boverkets uppdrag har omfattat dels att ta fram en sammanställning av nationella mål som bör beaktas i kommunernas, länsstyrelsernas och regionernas samhällsplaneringsverksamhet; dels att ta fram en vision för Sverige 2025.

FFS anser att nationella rumsliga utvecklingsperspektiv är betydelsefulla instrument för att förmedla långsiktiga strategier, inriktningen av framtida investeringar samt göra avvägningar mellan nationella mål. Flera länder som Tyskland, Nederländerna och Danmark gör återkommande aktualiseringar som underlättar för den lokala och regionala nivån att hantera egna utvecklingsstrategier. Den svenska modellen med vissa nationella anspråk fastlagda i lag (riksintressen), andra genom riksdagsbeslut/uttalanden och åter andra övertagna från EU har successivt skapat en mycket oklar situation för lokal och regional planering som är direkt hämmande för att översiktsplanering ska uppnå såväl aktualitet som strategisk inriktning. FFS välkomnar därför regeringens uppdrag till Boverket.

Boverket pekar i sitt uppdrag avseende nationella mål på den stora svårigheten att hantera det 100-tal statliga mål som finns i den lokala och regionala samhällsplaneringen. FFS vill understryka problematiken med detta – särskilt i två avseenden. Dels behövs en bättre samordning mellan sektorsperspektiv på såväl departemental som verksnivå för att skapa tydlighet hur den lokala och regionala nivån ska hantera alla dessa statliga mål. Dels har den nuvarande urbana utvecklingen (väl visat inom forskningen) mycket stor betydelse för Sveriges konkurrenskraft. Stadsutvecklingen är en avgörande kraft för nya arbetstillfällen, för robustare regional utveckling samt för integrationen av en växande andel medborgare med annan etnisk bakgrund. FFS anser därför att en hållbar stadsutveckling är ett nationellt mål i sig. Med nuvarande logik klassificeras inte stadsutveckling som en nationell fråga. Därmed blir systemet med nationella mål som är överordnade lokala och regionala mål kontraproduktivt för svensk samhällsutveckling. FFS tillstyrker att Boverket med kraft driver frågan om en total översyn av s.k. nationella mål vare sig de har stöd i miljöbalken eller på annat sätt.

Boverkets andra uppdrag är enligt FFS förenat med avsevärda brister såväl metodologiskt som innehållsmässigt. Redovisningen av förslaget är svårt att ta till sig och förstå. Förslaget är inte heller tillräckligt tydligt avseende grundläggande frågor som:
– Vem ska använda visionen?
– Vad ska visionen användas till?
– Hur ska den användas?

Det underlättar inte användandet av visionen på en lokal och regional nivå, som rimligen borde vara ett syfte med uppdraget. Det är vidare mycket svårt att urskilja vad som är förutsättningar, inriktningsmål/vision och det som kallas ’utmaningar’ för att nå visionen. Förslaget lider av samma brister som Boverket påvisat i uppdragets första del, dvs. att det saknas en analys av målkonflikter mellan olika mål. FFS utvecklar de metodologiska bristerna nedan.

Även innehållsmässigt har Sverige 2025 betydande brister. Flera av de s.k. utmaningarna tycks överlappa varandra och flera är otydliga. Överlappande är t.ex. Säkerställ framtidens energi och Skapa hållbar livsmiljö i staden och på landet. Luddig är t.ex. Passa in kortsiktiga verksamheter i långsiktig planering som i själva visionen enbart omfattar mineralutvinning. I faktiska planeringsprocesser behöver anspråk och restriktioner hanteras tillsammans inom en rumsligt begränsad yta. Endast så kan mål- och intressekonflikter avvägas och prioriteringar göras. Boverkets förslag saknar i hög grad den rumsliga dimension som gör det möjligt att hantera/diskutera de konflikter och de intressen som redovisas.

I det följande utvecklar FFS mer detaljerade synpunkter.

Metodologiska synpunkter

Det svenska offentliga utredningsväsendets adelsmärke är att utredningar ska beskriva både förutsättningarna för de analyser och bedömningar som görs och konsekvenser av gjorda ställningstaganden. Förslaget till vision saknar båda dessa kännetecken.

Vad gäller förutsättningar som i detta fall innefattar framtidsbedömningar av trender som påverkar samhällsutvecklingen måste de i ett fall som detta med nödvändighet begränsas till antal. Desto viktigare är det att redovisa hur urvalet görs och vilka begränsningar det kan innebära för den efterföljande analysen. Inget av detta är gjort. Vidare är de flesta trendbedömningar etc. förenade med stor osäkerhet och därför är det metodologiskt viktigt att arbeta med känslighetsanalyser. Även detta saknas. Den omfattande debatt som uppstod kring Boverkets förra vision Sverige 2009 borde tydligare använts som utgångspunkt för den nya visionen. I den debatten diskuterades tre framtidsbedömningsmetoder: vision, scenarier och långtidsutredningar. Även i anslutning till ESDP – det europeiska planeringsperspektivet – förekom en omfattande diskussion. FFS saknar en medvetenhet om med vilka syften som visioner på internationell och nationell nivå görs och hur de i andra länder nyttiggöras i nationell sektorsplanering samt planering på lokal och regional nivå.

Vad gäller konflikter och konsekvenser vill FFS peka på följande. Sverigevisionen är uppbyggd kring tre perspektiv kallade omvärldsfaktorer (4 st), utmaningar (11 st) och fyra rumsliga dimensioner. I förslaget redovisas inte inneboende konflikter mellan framförallt de identifierade utmaningarna. Det är i konflikten mellan dessa utmaningar som Sverigevisionen skulle kunnat skapa ett verkligt värde genom att vara vägledande.

Utmaningarna är i de flesta fall skrivna i presens. FFS tolkar att dessa texter beskriver situationen 2025, alltså visionen. Ibland beskriver i samma presensform situationen år 2050 och ibland verkar det vara ett rent dagsläge. Dessa otydligheter är inte acceptabla i ett kommande slutförslag. Än viktigare är att utmaningar/delvisioner inte konsekvensanalyserats i förhållande till hinder och trögheter för att röra sig i visionens riktning. FFS saknar m.a.o. en analys av vilka motkrafter respektive trender som måste brytas och vilken typ av främjande/hämmande åtgärder som krävs för att uppnå målen. Frågor som skulle behöva ställas är t.ex. Sverigevisionen ser som önskvärt att landsbygden ska utvecklas. Vilka trender måste då brytas och med vilka medel? Vad får det för konsekvenser att föra över offentliga medel från att lösa kapacitetsproblem i växande stadsregioner till landsbygd och vilka kommer att gynnas/missgynnas av detta? Om Sverigevisionen samtidigt vill lyfta stadsnätverk sammanhållna av effektivt trafikerade spårsystem – vilka investeringar krävs och hur bedöms de bli samhällsekonomiskt lönsamma? Går de två utvecklingsriktningarna att förena?

Samhällsplaneringen på lokal och regional nivå är alltmer ett samspel mellan offentliga och privata aktörer. Det präglar i hög utsträckning planeringens innehåll och process. Boverkets förslag till vision kännetecknas inte av någon medvetenhet om hur privata aktörer kan involveras i arbetet för nationella mål och vilka processer som i så fall krävs. I t.ex. Regional utvecklingsprogram (RUP) har statsmakterna haft en påtaglig ambition att involvera näringsliv och övrig privat sektor. Även Sveriges rumsliga utveckling skapar viktiga förutsättningar för näringslivets konkurrenskraft och borde således vara en tydlig del av förslaget.

Avslutningsvis vill FFS efterlysa mer transparens i arbetet. En nationell vision som inte prövas i en bred öppen debatt har föga chans att påverka framtida utvecklingsprocesser. I ett samrådsskede är det särskilt viktigt att få in synpunkter och kompletterande omvärldsperspektiv – vilket i sin tur kräver klarspråk från förslagsställaren. FFS vill därför uppmana Boverket att i slutdokumentet tydligt ange de rumsliga utvecklingsfrågor som är mest betydelsefulla för en hållbar utveckling i ett lite perifert beläget land med en öppen exportberoende ekonomi, klimathot och allt större prioriteringsproblem mellan välfärdssystemens drift och investeringar för framtida utveckling.

För Föreningen för Samhällsplanering

Carl-Johan Engström

Ordförande

Annonser


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s