Sommartips: Danska Louisianas utställning ”NEW NORDIC – Arkitektur & Identity” får mycket positiva omdömen

Danska konsthallen Louisiana har under många år haft utställningar på temat arkitektur. Årets utställning ”New Nordic” öppnade igår den 29/6 och har i dansk press möts av översvallande positiv kritik. Ett sommartips som vi gärna vidareförmedlar, utställningen pågår dock ända fram till 21 oktober. Här nedan en text om utställningen, huvudsakligen baserad på text från Louisianas webbsida.

New Nordic utställningen har både ett modernt utseende och en rik berättelse om hur vi bygger i Norden idag och vad det ger oss både som individer och samhällen. Utställningen ställer frågan: Finns det en nordisk identitet? Kan man, trots att globaliseringen tenderar att sudda ut nationella och kulturella skillnader, prata om identitet som något som relaterar till specifika platser, områden eller regioner?

 

Naturligtvis har nordisk arkitektur nära släktskap med landskap och är nära förbunden med en ädel känsla av material, stolt byggande och enkelhet i genomförandet. Men när en ny nordisk våg både får resonans internationellt och har inflytande i en globaliserad värld är så har det också mycket att göra med våra speciella värderingar och visioner.

De senaste 10-20 åren har en liten kulturell renässans tyst växt upp – en sorts stolthet över sina rötter, vi i de nordiska länderna med vår traditionella kultur och lokala resurser. Maten, det nya nordiska köket har det varit en föregångare, men också design, konstruktion, kläder, musik får global utrymme, och förvandlas därmed till något som samtidigt är både hyper-modernt och traditionell.

New Nordic fokuserar på tre huvudteman – det platsspecifika, samhällen och offentliga rum. Tre områden där nordisk arkitektur verkligen har utmärkt sig under det första decenniet av det nya millenniet. Innovativa och originella stadsbebyggelser vittnar om ett pånyttfött intresse för det lokala och regionala men också ett tydligt avvisande av den typ av prestigemonument som anges på så många andra platser i världen. I allmänhet är nordiska arkitekter nämligen upptagen med konkreta förslag på framtida problem och utmaningar genom att fokusera på hållbarhet, resursförståelse och en tydlig mänsklig skala, socialt och kulturellt.

Det särskilt skandinaviska, vad är det egentligen? Och vilken roll spelar det i dag? Vid ingången till utställningen möts vi av frågan: Vad är Nordic för dig? 30 kulturpersonligheter, formgivare och konstnärer från fem nordiska länderna bidrar med sina svar där de var och en ger sin uppfattning om den nordiska identiteten idag. Det kan vara små föremål, minnen, filmer eller något annat som kan ses i rutorna. Deltagare är bland annat kocken och entreprenör Claus Meyer, mode- och multimediadesignern Henrik Vibskov, filmregissören Otto Rosing, designteamet Gudrun & Gudrun, författarna Erlend Loe och Hallgrimur Helgason, fotograferna Sigurgeir Sigyrjónsson och Dag Alveng m.fl.

Dessa 30 personliga scener, som tillsammans ger en blandad bild av den nordiska identiteten i ständig rörelse – leder oss till utställningen första huvudtema som sätter fokus på det platsspecifika. Helt konkret och fysiskt i form av hus, utformade och byggda speciellt för utställningen av Johan Celsing (S), Jarmund / Vigsnæs (N), Studio Granda (IS), Lassila Hirvilammi (FIN) och Lundgaard & Tranberg (DK).

Gemenskapen och välfärd är värden som traditionellt förknippas med de nordiska länderna, men hur yttrar sig idealen yttrar idag? New Nordics andra temat belyser just försöken att bygga och driva nav som kan tjäna som en ram för nya former av gemenskap.

New Nordic avslutas med förslag på hur vi skapar rum och miljöer som alla kan njuta, där alla har lika rättigheter. Denna demokratiska aspekt av arkitekturen har i årtionden varit den drivande kraften för den danska arkitekten Jan Gehl och hans studio. Gehl, som har arbetat och vunnit erkännande i hela världen, är starkt påverkad av den skandinaviska traditionen av sociala ideal. Hans vision presenterad i en spektakulär rumsinstallation uppbyggd av fotografier, filmer, ljud – berättar om en pulserande stad som en plats för människor.

Mer information om Louisiana och utställningen: http://www.louisiana.dk/


PLAN:s diskussionsartikel nr 2-3 år 2012: ”Det behövs ett nytt system för planer och tillstånd!”

Föreningen för samhällspanering (FFS) ger ut tidsskriften PLAN fyra gånger per år. Tidsskriften går enbart till de som är medlemmar i FFS. För att öka interaktivteten mellan PLAN och föreningens digitala medier kommer vi att välja ut en artikel per nummer som även kommer att publiceras här. Det möjliggör en snabbare diskussion än vad fallet varit tidigare. Diskussionen är också självklart öppen för de som inte är medlemmar. Förhoppningen är också att publiceringen av en artikel per nummer kommer att väcka intresse av att bli medlem i FFS  för de som ännu inte är det och på så sätt kunna ta del av alla de intressanta artiklar som publiceras i PLAN.

Vi väljer att denna gång, PLAN nr 2-3 år 2012, att presentera artikeln ””Det behövs ett nytt system för planer och tillstånd!” av Thomas Kalbro, Eidar Lindgren och Jenny Paulsson som är verksamma på institutionen för Fastigheter och byggande/Fas­tig­hetsvetenskap vid KTH.

Det behövs ett nytt system för planer och tillstånd!

I dag sker initieringen av större byggprojekt normalt innan detaljplanearbetet påbörjas. Det betyder att detaljplanen – från att tidigare ha varit just en ”plan” för framtida bebyggelse – har övergått till att bli ett första tillstånd för ett konkret projekt. Ett tillstånd som sedan följs upp med ytterligare tillstånd i form av bygglov

En annan förändring som skett, under främst den senaste tioårsperioden, är att många detaljplaner kombineras med s.k. gestaltningsprogram. Dessa program kan vara mycket detaljerade med bilder, illustrationer och ritningar som beskriver av byggnaders och anläggningars utformning, färgsättning, material mm. 

I 2011 års plan- och bygglag förs ingen närmare diskussion om planernas detaljeringsgrad. I grunden gäller alltså fortfarande 1987 års PBL. Av förarbetena framgår att detaljeringsgraden är en bedömningsfråga i det enskilda fallet. Men avgörande för bedömningen är i mångt och mycket vilket krav medborgarinflytande ställer på information i planen. Däremot – för sådana frågor som uteslutande rör relationen mellan kommunen och fastighetsägare/byggherrar – har det i princip mindre betydelse om de behandlas i detaljplanen eller vid bygglovprövningen.

Problem med hög detaljerings­grad

För att belysa – potentiella – problem med hög detaljeringsgrad ges här några exempel på praktiska och juridiska komplikationer som kan uppstå.

Byggnaders placering/storlek/utformning

Det finns byggnadstekniska skäl att inte låsa byggnaders placering, storlek och utformning alltför precist. Inte sällan uppdagas att markförhållanden eller byggteknik gör det svårt – eller olämpligt – att exakt hålla sig till planen. Det beror på att tekniska/fysiska förutsättningar för byggandet knappast kan bli fullt klarlagda förrän i samband med projekteringen. Om byggprojektet avviker från detaljplanen kan i princip tre situationer uppstå.
1)    Avvikelsen betraktas som ”liten” och bygglov kan därmed beviljas, under förutsättning att berörda grannar får lämna synpunkter på avvikelsen.
2)    Avvikelsen går utöver vad som kan betraktas som ”liten”. I detta fall måste planen ändras enligt reglerna om samråd m.m. 
3)    Det tredje alternativet är att man ”ger upp”, dvs. man följer planen och bygger på ett sätt som varken kommunen eller byggherren önskar.

Byggnaders användning

Snävt avgränsade bestämmelser om byggnaders tillåtna användningssätt kan föranleda problem i bygglovskedet. En planstridig användning kan ibland vara helt okontroversiell, där såväl grannar som byggnadsnämnd accepterar det nya, oförutsedda användningssättet! I detta fall ger PBL – i motsats till vad som gäller för byggnaders placering, utformning och storlek – inte något utrymme för avvikelser från planen. Här återstår alltså bara alternativet att göra en planändring.

Tidiga låsningar – i projekt med långa planprocesser

Problematiken med detaljerade planbestämmelser blir särskilt påtaglig om dessa i praktiken låses i planärendets inledning. Antag att det redan i programskedet – eller ännu tidigare vid begäran om planbesked – tas fram detaljerade beskrivningar av byggnaders arkitektoniska utformning, fördelning på lägenhetsstorlekar m.m. Efter något eller några år läggs samma detaljer fast i bindande planbestämmelser, som vinner laga kraft efter ytterligare en tid. Då har kanske marknadens efterfrågan och/eller synen på god arkitektur ändrats jämfört med vad som gällde några år tidigare då planarbetet startade!

KTH-undersökning av detaljplaner och gestaltningsprogram

Vid större projekt är det i dag vanligt att med s.k. gestaltningsprogram, som detaljerat redovisar hur den nya bebyggelsen är tänkt att utformas. För att illustrera kopplingen mellan detaljplanens formella bestämmelser och gestaltningsprogrammens innehåll har vi analyserat 36 planer och program. I 20 fall fanns direkta kopplingar mellan planbestämmelserna och programmet – med konsekvensen att detaljer i gestaltningsprogrammen blir juridiskt bindande. I elva av de tjugo fallen var kopplingarna dock otydliga. Med följd att också bygglovprövningens koppling till planen blir otydlig. Vad är det då bygglovhandläggarna har att rätta sig efter?

I 16 av fallen fanns det inte någon formell PBL-koppling mellan plan och program. Men här förbinder sig ändå byggherren, genom exploateringsavtal/markanvisningsavtal, att följa programmet.

Behövs två tillståndsbeslut? Både detaljplan och bygglov?

Grundtanken i PBL är att besluten om byggande ska tas i två steg – först detaljplan och därefter bygglov. Denna uppdelning i två beslut är logisk, då frågor av olika karaktär behandlas i de två besluten, dvs. lämplighetsfrågor om markanvändningen prövas i planen och den närmare bebyggelseutformningen i bygglovet (se figuren nedan).

I slutändan kan man – enligt lagens bokstav – uppnå samma resultat oavsett om bebyggelseregleringen sker i detaljplanen eller bygglovet, eftersom PBL:s krav på bebyggelsen är desamma med eller utan detaljplan. Samtidigt framhålls i lagens förarbeten vikten av att kommunen i förväg visar hur utformningskraven kan komma att tillämpas. Dessa uttalanden tillsammans med rättspraxis har i praktiken medfört att strängare/mer detaljerade krav ofta bedöms kräva stöd i detaljplan. För att vara på den säkra sidan läggs kraven därför fast i planen, vilket kan ske utan någon större risk för bakslag vid överklagande av en ”alltför detaljerad plan”. Alternativet att vänta med de hårda kraven till bygglovprövningen anses alltför osäkert! 

Detta kan vara en orsak till att detaljeringsgraden i detaljplaner har ökat, vilket föranledde följande kommentar från Plan- och byggkommittén:
Detaljplaner bör i större utsträckning kunna göras mer översiktliga. En detaljplan bör så gott som uttömmande behandla frågor som rör mark- och vattenanvändning och byggandets omfattning, dvs. byggrätterna, men även kunna reglera frågor som rör byggnadernas utformning i de fall det behövs för att tydliggöra bebyggelsens karaktär och struktur.

Men nu är situationen som den är. Dagens detaljplaner, med vidhängande gestaltningsprogram, är ofta så detaljerade att bygglovprövningen inte fyller någon reell funktion för bebyggelsens yttre utformning. Frågan är då om det verkligen behövs två beslut – både detaljplan och bygglov. Räcker det inte med ett ”byggbeslut” för att dels få en enklare process, dels slippa den friktion som ibland uppstår vid samordningen mellan detaljplanen och bygglovet?

Avslutande kommentarer

Trots kritik från flera håll att detaljplanerna har blivit alltför detaljerade – tycks utvecklingen ändå gå mot alltmer detaljerade planer! Vad eller vem driver den utvecklingen? Är det politiker, planarkitekter, konsulter, grannar (eller forskare?) som inte fullt ut behöver ta ekonomiska konsekvenser av sitt agerande? Eller är det byggherrarna själva, som lägger sig på en för hög ”startnivå” när de ska sälja in sina projekt till kommunen?

Hursomhelst, givet den utveckling som skett ifrågasätter vi om de s.k. gestaltningsprogrammen bör ha status av formella planbestämmelser. Dessutom – om det är så att detaljer läggs fast tidigt i planprocessen – vad blir utrymmet för ett reellt medborgarinflytande?

Slutligen; verkar det inte lite överflödigt att besluta om både detaljplan och bygglov, när besluten i princip avser samma sak? Lagstiftaren bör därför öppna upp möjligheten att, i vissa situationer, kunna fatta ett enda ”byggbeslut”.


PLAN nr 2-3 år 2012 är på ingång

Föreningen för Samhällsplanering (FFS) tidskrift PLAN nr 2-3 år 2012 är på ingång, kommer att distribueras till alla medlemmar den 14 juni. Temat för detta nummer är “planeringsprocesser”. Är ni inte medlemmar i FFS och vill läsa detta nummer se då till att bli medlem genom att klicka här.  Ni kommer då också få PLAN nr 1 2012.  Vi vill också påminna om FFS Stockholm Mälardalen och PLAN:s gemensamma mötesplats ”PLAN releasefest” den 14 juni med start kl 16:30 på Mälardalsrådets kansli på Hantverkargatan 3H.

Innehållsförteckningen nr 1-2 år 2012

Tema Planeringsprocesser:
Introduktion • Mats Johan Lundström
Norsk og svensk PBL – i ulika retninger? • Helge Fiskaa
Att få saker att hända med strategiska planeringsprocesser • Charlotta Fredriksson
Framgång i planeringsprocesser • Erik Hedman
[SKA] Sociala konsekvensanalyser – planering med människor i fokus • Lisa Wistrand
Så skapas en hållbar dagvattenhantering • Kristina Hall, Ulf Thysell & Hans Bäckman
Debatt: Vilken framtid ska planeringen välja? • Carl Axling & Jimmie Andersén

Därtill:
Aktuell plan: Norra Vrinnevi, Norrköping
Ny kunskap om cykeltrafikanter och cykelstaden • Tobias Nordström
Strategier för bärkraftig stadsutveckling • Kjell Nilsson & Thomas Sick Nielsen
ESPON s efterfrågestyrda projekt – nya möjligheter för samhällsplanerare och forskare • Snickars mfl
Det behövs ett nytt system för planer och tillstånd! • Thomas Kalbro, Eidar Lindgren & Jenny Paulsson
Litteratur: Vykort – men från när? • Bosse Bergman anmäler Ola Anderssons Vykort från Utopia