Grattis Tomas Tranströmer!

Inspirerad av att Tomas Tranströmer fått årets Nobelpris i litteratur började jag bläddra i några av hans böcker. Hans lyrik tar inte bara avstamp i natur och det vilda, som ofta betonats, utan ibland också med utgångspunkt från staden, trafiken och ofta utifrån vardagliga situationerna ex i tunnelbanan. Lägger upp två exempel:

Dikten ”Längre in” från ”Stigar” (1973)

På stora infarten till staden
då solen står lågt.
Trafiken tätnar, kryper.
Den är en trög drake som glittrar.
Jag är ett av drakens fjäll.
Plötsligt är den röda solen
mitt framför vindrutan
och strömmar in.
Jag är genomlyst
och en skrift blir synlig
inne i mig
ord med osynlig bläck
som framträder
då pappret hålls över elden!

Jag vet att jag måste långt bort
tvärs genom staden och sedan
vidare, tills det är dags att gå ur
och vandra länge i skogen.
Gå i grävlingens fotspår.
Det blir mörkt, svårt att se. Där, på mossan, ligger stenar.
En av de stenarna är dyrbar.
Den kan förändra allt
den kan få mörkret att lysa.
Den är en strömbrytare för hela landet.
Allting hänger på den.
Se den, röra vid den . . .

”Resan” från ”Den halvfärdiga himlen” (1962)

På tunnelbanestationen.
En trängsel bland plakat
i ett stirrande dött ljus.

Tåget kom och hämtade
ansikten och portföljer.

Mökret nästa. Vi satt
som stoder i vagnarna
som halades i hålorna.
Tvång, drömmar, tvång.

På stationer under havsnivån
sålde man mörkrets nyheter
Folk, var i rörelse, sorgset,
tyst under urtavlorna.

Tåget förde med sig
ytterkläder och själar.

Blickar i alla riktningar
på resan genom berget.
Ingen förändring ännu.

Men närmare ytan började
frihetens humlor surra.
Vi steg ur jorden.

Hörde på radions P1 att Tomas Tranströmer ibland beklagade sig över att han i sitt vardagsarbete som psykolog ofta behövde skriva så mycket rapporter, vilket medförde att han ibland blev trött på att skriva. Efter att jag själv haft en tung dag på kontoret där man mest känt att man producerat en massa ord kändes det som en viss tröst att få höra. Jag avslutar därför med mina favoritdikt av Tomas Tranströmmer:

”Från mars -79” ur ”Det vilda torget” (1973)

Trött på alla som kommer med ord. Ord men inget språk.
For jag ut till den snötäckta ön.
Det vilda har inga ord.
De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll!
Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön.
Språk men inga ord.

Annonser


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s