Artikel om ”planerarrollen” från PLAN nr 6 1993

Föreningen för samhällspanering (FFS) har givit ut tidsskriften PLAN under de dryga 60 år som föreningen funnits. Det gör att tidsskriften ofta utgör en viktig källa för forskare som försöker få en inblick i hur planerare resonerat och diskuterat när det moderna Sverige formats. Men artiklarna kan ofta också ha ett generellt värde som kunskapskälla och för inspiration för oss samhällsplanerare idag. I samband med FFS fyllde 60 år återutgavs det första numret av PLAN, det visade sig att många av de frågeställningar som där togs upp ofta var lika relevanta idag. Vissa frågor och diskussioner inom planeringen tycks vara eviga. Därför vill vi här på FFS planeringsblogg då och då publicera gamla artiklar ur PLAN:s arkiv.

Den första artikeln som vi väljer att publicera ligger i linje med det som tema som PLAN nr 5-6 2011 kommer att ta upp, nämligen om planerrollen. Ambitionen är också att i samband med detta nummer kommer ut att lokalavdelningarna arrangerar lokala mötesplatser där denna fråga kan diskuteras. Har du tips eller förslag på artiklar till kommande Plan eller kommande mötesplatser om planerrollen, kommentera gärna nedan. Har du kommentarer eller kompletteringar kring texten om planerrollen nedan, har den förändrats sedan 1993?, så kommentera också gärna nedan.

 PLAN nr 6 1993”Samhällsplaneraren – färdledaren mot framtiden”
Författare: Hans Gillgren, dåvarande ordförande för FFS

Vilken blir samhällsplanerarens roll framöver? Vad kommer att vara basen i vår profession? Vilka färdigheter blir efterfrågade i samhällsutvecklingsarbetet?
Samhällsplanerarens profession blir att sätta samman en konsekvent helhet av olika utvecklingssträvanden och att uttrycka denna helhet i begripliga och inspirerande termer för dem som vill driva samhällsutvecklingen.
Det som tonar fram är samhällsplanerarens som en färdledare mot framtiden. Färdledaren är inte den som själv vet hur framtiden ser ut, utan den som kan hjälpa andra att hitta både den framtid de vill arbeta för och en bra väg dit.

Vad ska samhällsplaneraren ha för kompetens?
Samhällsplaneringens uppgift är att ge beslutsfattare råd och vägledning inför beslut som har betydelse för hela samhällets utveckling. Samhällsplaneraren ska visa på olika möjliga åtgärder för att uppnå önskade resultat, valmöjligheter och konsekvenser av olika val. Samhällsplanerarens arbete måste grundas på följande kompetenser:
1. Kunskaper om verkligheten
2. Förmåga att hantera komplexa system
3. Sammansättningsförmåga
4. Förmåga att kommunicera
5. Opartiskhet och integritet

1. Kunskaper om verkligheten.
– Faktiska förhållanden: Samhällsplaneraren måste inför beslut och valsituationer ta fram kunskaper om den verklighet besluten gäller. Förutom allmänna kunskaper om förhållanden i samhället måste specifika kunskaper tas fram inför varje beslutstillfälle.
– Planerings- och beslutsprocessen: Samhällsplaneraren måste vara förtrogen med planeringsprocessen generellt och specifikt samhällsplaneringsprocessen och hur beslutsprocesser går till, allmänt och i samhälleliga beslutsorgan speciellt.

2. Förmåga att hantera komplexa system
– Analys och struktureringsförmåga: Samhällsplaneraren måste ha förmåga att analysera komplexa problemställningar och strukturera mångfacetterad verklighet så att den blir hanterlig och begriplig utan att komplexiteten försvinner.
– Bedöma konsekvenser av olika handlingar: Samhällsplaneraren måste kunna se och bedöma vilka konsekvenser olika handlingsalternativ ger, vilken grad av måluppfyllelse de ger och vilka andra konsekvenser en åtgärd ger inom olika områden.

3. Sammansättningsförmåga
Samhällsplaneraren ska ha förmågan att sätta samman olika åtgärder så att de samverkar och bildar mönster som är inbördes konsekvent och inte motsägelsefullt. Man kan tala om att sätta samman olika komponenter till en fungerande helhet med reservation att en total samhällelig helhet torde vara omöjlig att skapa för såväl beslutsfattare som samhällsplanerare.

4. Förmåga att kommunicera
Samhällsplaneraren ska vara tränad i att kommunicera med andra människor kring de analyser och åtgärdsalternativ som arbetats fram. Detta kräver kunskap om hur mänsklig kommunikation fungerar och det kräver träning i olika uttrycksformer som tal, bild, text, ljud mm.

5. Opartiskhet och integritet
Samhällsplaneraren måste kunna skilja på sakkunskaper och värderingar samt hålla en professionell och opartisk linje för att vara trovärdig. Samhällsplanerarens roll är inte att vara beslutsfattare utan att förse beslutsfattarna med bästa tänkbara underlag. Samhällsplanerarens integritet måste vara så hög att man står för sina professionella bedömningar även om besluten fattas i strid med dessa och inte anpassar sina bedömningar efter beslutsfattarnas önskemål.”


PLAN:s diskussionsartikel nr 3 2011 ”Spelform ger medborgare röst i planeringsprocessen”

Föreningen för samhällspanering (FFS) ger ut tidsskriften PLAN, den kommer ut fyra gånger per år. Tidsskriften går till de som är medlemmar i FFS. För att öka interaktivteten mellan PLAN och föreningens digitala medier kommer vi att välja ut en artikel per nummer som även kommer att publiceras här. Det möjliggör en snabbare diskussion än vad fallet varit tidigare. Diskussionen är också självklart öppen för de som inte är medlemmar. Förhoppningen är också att publiceringen av en artikel per nummer kommer att väcka intresse av att bli medlem i FFS för de som ännu inte är det och på så sätt kunna ta del av alla de intressanta artiklar som publiceras i PLAN.

”Spelform ger medborgare röst i planeringsprocessen””
Skribent: Gustav Magnusson. Gustav är stadsplanerare. Han har bland annat arbetat hos White arkitekter i Stockholm och Archi5 i Paris.

Kan spelformer användas för att få fler invånare att delta i utformningen av den egna stadsmiljön? Gustav Magnusson beskriver här spelen Hub2, Participatory Chinatown och Community planIt som nya möjliga medel för att engagera fler unga personer i stadsplaneringen.

Samrådsmöten fångar ofta upp avgränsade kategorier, exempelvis engagerade personer som väljer att avboka andra aktiviteter eller personer som har tid att komma. Det är därför intressant att läsa om forskningslaboratoriet Engagement Game Lab på Emerson College i Boston. De använder datorspel och sociala medier som komplement i processer för medborgardeltagande. Metoderna skulle kunna ge fler samhällsgrupper en bättre plattform för deltagande? Tanken är att spelformen som deltagandeprocess kan engagera fler unga personer vars framtida miljö i hög grad berörs av offentliga planprocesser.

Hub2
Forskningslaboratoriets första spel Hub2 (hub2.org) lanserades 2008. För att slippa programmera ett nytt spel från grunden använde Hub2 ett redan existerande spel (Second Life) som spelplattform.

Hub2 avsåg att bidra till utformandet av en park i Boston. Allmänheten var inbjuden till en fysisk och virtuell plats där en moderator och en virtuell designer ledde processen. Vid åtta tillfällen fick de inbjudna ta plats vid datorer i en datorsal. Deltagarna fick vandra runt i parken i en virtuell 3d-värld. Bland annat kunde de flytta saker, föreslå ändringar i utformningen, testa rumsliga konfigurationer och röra sig i parken med hjälp av rollspel. Professionella 3d-animerare fanns på plats under workshopen. De skapade snabbt enkla modeller av deltagarnas synpunkter.

Vissa saker placerades direkt in i den virtuella världen, exempelvis en parkbänk. Andra önskemål som kom in i den virtuella parken skapade livliga diskussioner i det verkliga rummet. Synpunkterna blev synliga även i den virtuella världen med hjälp av flaggor som deltagarna själva kunde placera ut. De kunde sedan gå fram till flaggorna för att läsa kommentaren samt lägga sin röst, dvs. om förslaget gillades eller ogillades. Flaggor där deltagarna var positiva till ett nytt förslag blev gröna medan flaggor där majoriteten ogillat ändringsförslaget blev röda.

Vid sidan av sådana workshopmöten kunde deltagarna komma till spontana ”drop-in”-möten. Där kunde besökaren själv gå runt i den virtuella världen och framföra egna förslag i en online-dialog. Avslutningsvis intervjuades en rad deltagare för att se hur metoden upplevdes och användes. Hur deltagarnas idéer användes var i detta tidiga skede inte det viktigaste. Istället var projektledarnas mål att försöka hitta bättre metoder för ett bredare deltagande i offentliga processer. 

Participatory Chinatown
2010 lanserade laboratoriet det mer avancerade spelet Participatory Chinatown (www.participatorychinatown.org). Det är, enkelt utryckt, ett dataspel där spelaren rör sig i en tredimensionell värld i syfte att skapa en medborgardiskussion kring stadsplanen för Bostons Chinatown. Planerarna arbetade med planen parallellt. Spelet samlar synpunkter från deltagarna och involverar dem i arbetet med den framtida planen.

Deltagarna får välja en spelroll bland femton virtuella roller i spelet. Rollkaraktärerna har tagits fram utifrån verkliga människor i stadsdelen Boston Chinatown. Uppgiften är att utifrån din roll hitta ett jobb, bostad eller en plats att umgås på. Språkkunskaper, inkomst och andra faktorer blir en del av spelarens förutsättningar.

I en andra fas får deltagaren kommentera föreslagna förändringar i stadsdelen, förslag som bland annat framkommit genom spelet.

Det går att spela ensam över Internet eller tillsammans med flera personer på en bestämd plats. Tanken är att spelet ska fungera som ett kompletterande verktyg i skapandet av en medborgardiskussion i stadsplaneringen. Deltagarna ska kunna arrangera ett möte (exempelvis ett samrådsmöte) för att diskutera den framtida utvecklingen av en plats. De kan samtidigt se miljön de diskuterar genom att tillsammans, utifrån var sin dator, varandra omkring i spelets virtuella miljö.
 – Participatory Chinatown strävar efter att ge områdets invånare en egen upplevelse och en djupare förståelse för hur miljön kan se ut i framtiden, säger projektchefen Eric Gordon.

Han är professor på programmet “New Media” vid Emerson College. Gordon menar att invånare ofta får stadsplanefrågor som de inte kan leva sig in i eller fullt förstå. Han förklarar att Participatory Chinatown försöker ge människor “en upplevelse av platsen”. Spelaren får en förstahandsupplevelse i det virtuella rummet. 

Pågående utveckling
Det senaste tillskottet från forskningsgruppen är ett ännu pågående projekt som utforskar deltagandeprocessen inom stadsplaneringen. Community planIt (communityplanit.org) är en blandning av ett datorspel, rollspel och medborgardeltagande. Sedan april 2011 utvecklar arbetsgruppen den nya metoden för att vid ett senare tillfälle lansera det färdiga projektet.

Idén bakom Community PlanIt är att deltagarna för en diskussion över internet innan de träffas i verkligheten. Det resultat som framkommit används sedan för att sätta agendan i offentligt möte som kallas evenemang. Under evenemanget spelar deltagarna ett spel med hjälp av mobila enheter.  

Spelform som metod
I min intervju med Gordon frågar jag om det är viktigt att motivera människor till medborgardeltagande.
 – Ja. Människor behöver någon form av belöning eller motivation för att vilja delta, men det räcker inte med bara det. Medborgardeltagande behöver kännas mindre avskräckande. Spelformen ger deltagarna en personlig upplevelse och gör det lättare att diskutera. Processen blir både roligare och mer tillgänglig. Det har varit särskilt positivt för deltagarna i projektet att se hur Participatory Chinatown attraherat alla åldersgrupper, säger projektchefen professor Eric Gordon.

Han hoppas att liknande metoder kan komma att användas i framtida planering. Som jämförelse nämner han att vanliga samråd så kallade “Neighborhood meeting” i Massachusetts präglades av en åldersmedian runt 60 år. Medianen på Participatory Chinatown var 30 år. Samtidigt säger Gordon att den stora kostnaden för ett projekt av det här slaget fortfarande är den största barriären för mer utbredd implementering.

– Vi jobbar på att få ner kostnaderna. Den kan bli lägre och då tror jag processer i spelform och konceptet, som vi kallar Augmented deliberation*, absolut kan få en betydelse i offentliga planeringsprocesser, säger Eric Gordon. 

*Augmented deliberation är en process där en grupp människor varsamt undersöker ett problem för att söka en mer välgrundad lösning efter inkluderande och respektfulla överväganden av olika synsätt. Metoden används i en miljö där deltagarna möts ansikte mot ansikte men samtidigt verkar i en virtuell miljö

Fungerar metoderna?
Fortfarande finns därmed vissa hinder för att dessa metoder ska fungera i mindre experimentella sammanhang, men de betonar samtalets och kommunikationens roll när det gäller att stärka demokratin.

För att förankra en sådan så kallad deliberativ form av deltagande behöver man ta hänsyn till hur de demokratiska strukturerna fungerar. Det menar författarna till skriften ”Public Value and Participation: A Literature Review for the Scottish Government”. Annars finns en risk att allmänhetens deltagande blir ett sorts bihang till befintliga institutioner och processer, snarare än att bidra till utvecklingen av lyhörda offentliga processer av det slag som allmänheten uppskattar.

För att närma sig det målet behövs ofta en mer utvecklad plan för hur det insamlade materialet ska användas. Vid ett tidigare tillfälle talade jag om deltagande processer med socialantropropologen Viktoria Walldin på White i Stockholm.

 – Jag anser inte att alla metoder för deltagande är intressanta. Exempelvis kan jättestora medborgardialoger bli otroligt ytliga och skapa förväntningar som är svåra att uppfylla. Vi får inte ignorera resultatet av ett sådant insamlat material bara för att det innebär mer arbete än vi har förväntat oss. Arbetar vi med deltagande måste vi också ha en plan för hur man hanterar ett stort material. Dessutom behövs medvetenhet om att brukarnas svar kanske inte alltid handlar om den fysiska strukturen. Framförallt måste man definiera vem som tar ansvar för vad, säger Victoria Walldin.

Exemplen Hub2, Participatory Chinatown och Community planIt, är processer under utveckling, inte definitiva metoder. De kan öka förståelsen för samråd i en planprocess och undvika generalisering eller risken att utesluta vissa invånare. Att hitta vägar för deltagande som fungerar för olika personer och grupper är därför en intressant infallsvinkel. Medborgardeltagande i textens exempel skulle kunna kritiseras därför att den upplevs som uteslutande för personer utan tillgång till dator eller med dålig datorvana. Samtidigt kan man i alla metoder för deltagande hitta brister. Ett vanligt exempel är att samråd inte alltid lockar en ung publik. En variation av metoder ökar möjligheterna för olika människor att delta. (För den som är intresserad av ytterligare metoder för medborgardeltagande finns en lista med 70 vanliga metoder att finna på planering.org.)

FAKTARUTA Metoder för medborgardeltagande

Sociala medier
Sociala medier, som bloggar, internetforum och webbplatser, kan vara sätt att förstärka tillgängligheten för massinteraktion vid medborgardeltagandeprocesser. Sociala medier gör det möjligt att föra en dialog oavsett tid och plats. De kan integreras i redan existerande strukturer för att fler människor ska få möjlighet att delta i en process. Dessutom kan det och göra processen tillgänglig under alla tidpunkter exempelvis helger, semestertider, tidig morgon eller sen kväll. 

Simulering
Simulering har historiska rötter i exempelvis de militära stabernas krigsspel samt modellförsök. Simulering strävar efter att så långt som möjligt återskapa en verklighet och ger underlag för att behärska verkliga situationer. En representation av ett system i form av en simulering kan ge insikter i situationer där det faktiska systemet inte är tillgängligt, farligt eller dyrbart. 

Åskådliggörande av idéer och tankar
Tom Wujec som jobbar för företaget Autodesk talade under en TED konferens i februari 2009. Han menar att grupper som jobbar med att visualisera tankegångarna har lättare att tydligöra deltagarnas skilda tankar. De får en gemensam syn och en bättre förståelse för projektet. Wujecs idé är att ta ett tomt rum i anspråk för samtliga projektdeltagare och visualisera arbetsgången på olika sätt i rummet. Det kan liknas vid polisthrillers där man ser staben sätta upp bilder på en anslagstavla för att visualisera arbetsgången. 

Debatt, Dialog och Diskussion
Debatt är en välbeprövad metod där deltagarna går in i en diskussion med en förutbestämd agenda. Diskussionen övervakas av en moderator som strävar efter att debatten inte vinklas till någon deltagares fördel. Deltagandet består ofta av kritik av varandras argument. Förhoppningen är att en ny perception på problemet skall infinna sig efter avslutad debatt. Dialog och diskussion är två former av meningsutbyte. Till skillnad från debatt kan målet i dialog och diskussion även vara att finna kunskap och konsensus. Att tillägna sig ny kunskap förutsätter bland annat: Perception, inlärning, kommunikation och associationer mm.


FFS på Facebook – hjälp till att hitta rätt inriktning och ambition

Nu finns vi, Föreningen för samhällsplanering (FFS), även på facebook. Facebooksidan heter ”Föreningen för samhällsplanering”. Vi i FFS lokalavdelning Stockholm-Mälardalen har fått i uppdrag av föreningens styrelse att börja testa detta och försöka hitta fram till en bra ambitionsnivå avseende innehåll och uppdateringar. Vi tänkte pröva oss fram för att hitta rätt nivå på innehåll och uppdateringar. Vi har börjat att skrivit ned ett antal förslag på inriktningar, som ni gärna får ha synpunkter och kommentarer på:

  • Facebooksidan ska vara gemensam för hela FFS verksamhet
  • Facebooksidan syftar till flera saker, dels ökad medlemsnytta dels väcka intresse för intresserade personer att bli medlemmar i FFS
  • Facebooksidan ska vara öppen för alla dvs både medlemmar och potentiella medlemmar
  • Facebooksidan ska fungera som en vägvisare till FFS egna aktiviteter
  • Facebooksidan ska också vara en vägvisare till annat intressant och relevant webbaserat material

Facebooksidan ska förslagsvis innehålla följande:

  • Uppmärksamma egenproducerat material och aktiviteter
    – länk till FFS blogg med uppdaterade Planartikel (förslagvis en artkel per nummer av Plan) eller andra egenproducerade artiklar
    – länk till FFS webb med nyproducerat material, både kommande och genomförda aktiviteter
    – foton från FFS arrangemang
    – filmklipp från FFS arrangemang
    – frågor och omröstningar
  • Visa upp material producerat av andra som är relevant utifrån föreningens syfte, eftersom att vi själva inte kommer orka producera tillräckligt mycket eget material
    – intressanta blogginlägg
    – intressanta nätverksdiskussioner
    – intressanta webbartiklar
  • I syfte att väcka intresse för FFS och generera trafik till facebooksidan ska vi också testa
    – facebooks taggfunktion
    – möjligen testa facebooks annonsfunktio

Vi vill skapa ökad nytta för medlemmar av FFS och samtidigt locka nya personer att bli medlemmar. Är vi på rätt väg med denna facebooksida? Vad är en rimlig kontinuitet i att uppdatera denna facebooksida? Har du material eller tips som du vill sprida, kontakta oss. Tyck till antingen genom att lämna kommentar här vid detta blogginlägg eller genom att kommentera på facebooksidan. Ha tålamod så hittar vi rätt inriktning och nivå gemensamt.

Bengt Andersson & Jakob Uddeholt, FFS Stockholm-Mälardalen och administratörer för FFS facebooksida